Betong-gjutning 2009-08-30

Idag var dagen med stort D kommen, jag skulle på betong-gjutning. Hela förmiddagen gick åt att gnälla över hur dum i huvudet jag varit som sagt att ja till detta. Förra gången Mona lurade ut mig på upptåg var det pärlkurs, herregud jag trodde jag skulle ta livet av mig innan kvällen var slut. Jag trädde på 3 pärlor och två trillade av. Men efter många svordommar och X-antal självmordsförsökt lyckades jag faktiskt fått ihop ett armband, alla andra hade hunnit med att göra både halsband, armband, ringar och fan vet vad under tiden. Så efter den kvällen lovade jag mig själv att aldrig någonsin följa med på fler galenheter... Men nu var det dax igen, och hur gick det??

När jag äntligen hittat det perfekta bladet och tejapat igen alla hundra hålen som dom små äckliga krypen åstadkommit var jag nära att lägga mig i fosterställning och skrika.... Men jag lugnade mig och skickade ett sms istället=)

Full fart framåt, än så länge inga svordommar eller självmordsförsök.

Mona är på G, lika glad som vanligt.

En riktig betongare har handskarna i bakfickan och inte på händerna.

Jag var visst ingen riktig betongare=) Eller det kanske jag är, på lördag får ni se resultatet och då kan ni avgöra om det är en framtid, betongare?

Summan av kardemumman blir, trevlig dag bättre än pärlkursen. Kan tänka mig att göra detta igen och igen och igen... Haha, lite irroni där!

Hittelön till den som hittar mitt tålamod, kan inte säga när det försvann, men borta är det.....