Tårarna bara sprutar....

Hittade denna vackra historia på en blogg idag på morgonen. Tårarna rann ner för mina kinder. Håkan kom och frågade varför jag satt och grät, när jag skulle berätta för honom bara brast allt och tårarna sprutade. Nu tre timmar senare har jag lyckats att berätta vad jag såg utan att börja gråta... (Jag gråter nu förtiden för allt, men denna är så fin att man inte kunde annat än att gråta)

Här kommer den: En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?”Pappan svarar: ”ja” och de springer sin första maraton tillsammans. En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”ja, min son”.En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)Och pappan svarar igen ”Ja”…