Ångest

Jag känner sådan ångest varje gång jag passerar en Aluma-hemlösas tidning försäljare. Jag försöker alltid att kolla åt andra hållet, men dom sticker fram huvudet precis framför mig och skriker Aluma-Hemlösas tidning. Och jag kan inte säga nej och dom få gånger jag säger nej får jag ångest. Å ena sidan tycker jag att dom får skylla sig själva och andra sidan tycker jag synd om dom. I onsdags var det dags igen, var på Maxi och handlade och på väg ut ur affären möter jag Aluma-mannen. Får ångest redan innan han öppnat munnen för att vråla Aluma-hemlösas tidning. Jag halar fram en tjuga trycker i handen på honom, tar tidningen och springer till bilen. Väl i bilen hittar jag två likadana Aluma, nu får det vara bra inte en Aluma till detta året……

Läste ifs i tidningen igår att man skulle inte ge bort onödigt skräp i julklapp utan tex skänka pengar till röda korset, plantera ett träd i Afrika mm Nu är det ju så att jag har 3 Aluma, en till mamma, en till pappa och en till Madde. Thats it, det blir varsin Aluma i julklapp…..